Två ögon i mörkret,

två liv som möts.

I mörkret blir vi sanna,

i mörkret lutar vi oss mot varandra.

Facklor som lyser upp,

Tåras för att skänka tröst.

 

Ibland vi spänner känslors båge

och stångas mot urberg:

av osäkerhet,

av okunskap,

av onda tillfälligheter.

 

Det märkliga här är

hur stort detta motstånd än är,

ögon som vattnas öppnar

upp en spricka:

så att vi kan andas,

så att liv kan flöda,

så att kärlek kan mötas,

och sedan en varm kram

som tinar våra hjärtan.