Två ögon i mörkret,
två liv som möts.
I mörkret blir vi sanna,
i mörkret lutar vi oss mot varandra.
Facklor som lyser upp,
Tåras för att skänka tröst.
Ibland vi spänner känslors båge
och stångas mot urberg:
av osäkerhet,
av okunskap,
av onda tillfälligheter.
Det märkliga här är
hur stort detta motstånd än är,
ögon som vattnas öppnar
upp en spricka:
så att vi kan andas,
så att liv kan flöda,
så att kärlek kan mötas,
och sedan en varm kram
som tinar våra hjärtan.