Nyårs poesin klingar ut på TV. Så vackra ord, kloka insikter i stort och smått. Känner mig varm i bröstet av våra förefäders genialitet. Ligger och grubblar så smått, vad kommer nästa år, finns det något ljus? Sonen sover brevid mig och hunden gnyr i sömnen där den ligger vid altan dörren för att få svalka i från draget. Människor runt om i landet sover eller festar in det nya året. Musik har spelats och det har sjungits, men hur är det. Hur blir nästa år, alla undrar. Varför känns leendena så falska, varför verkar musiken skära sig. Jag vet inte, kanske för att världen gått och blivit tokig och i vår närhet fryser människor medans de håller sig undan misilerna i luften. Ring in den tusenåriga fredens tid ... Ja jag hoppas men samtidigt som klockorna klämtar så faller bomber i Kyiv, på ett land som blivit anklagad för vansinne av ett land där en större del, mycket större del, har röstat på vansinnet. Ligger och tänker på hur mycket manipulerande jag ser ute i världen. Hur klokheten får spö av folk som tar ett rött piller och ser spöken i varje vrå. Smarta människor med fina titlar, läkare, VD, jurist. Står upp och ljuger folk rätt upp i ansiktet. Och när de kloka visar att kejsare inga kläder har så skakar människor på huvudet och vill hänga de vise i närmsta träd. Aldrig har så många välklädda, vältaliga och lyckligt lottade gubbar dyrkat goebbels ord och menar att de talar med en guds tunga och vishet. Men ändå jag känner en värme i bröstet för mänskligheten, jag ser hur klokhet, rättrådighet och hjältemod finns i min närhet, hos mina vänner och släktingar. Jag ser hur folk inte låter sig besegras av vansinniga grannländer och även om folk lider idag så slås jag ändå av det som är bra och vackert hos oss. I denna konflikt föds ljuset för nästa år avslutas mina tankar och jag vet att nästa dag nu kommer att vara några minuter längre och livet så smått kommer tillbaka så sakteliga nu i mars med flyttfåglarna som bär våren under sina vingar.

I let ChatGpt translate this (sort of), and here is the edited result in English,

New Year's poetry rings out on TV. Such beautiful words, wise insights on both large and small things. I feel warm in my chest from the genius of our ancestors. I'm lying and pondering a little, where is next year going, is there any light? My son is sleeping next to me and the dog is whining in its sleep where it lies by the balcony door to get cooled from the draft. People all over the country are sleeping or partying in the new year. Music has been played and sung, but how is it. What will next year be like, everyone wonders. Why do the smiles feel so fake, why does the music seem to clash. I don't know, maybe because the world has gone crazy and in our vicinity people are freezing while they hide from missiles in the air. Ring in the thousand-year peace time ... Yes I hope but at the same time as the bells ring, bombs fall in Kyiv, in a country that has been accused of madness by a country where a larger part, much larger part, have voted for madness. I lie and think about how much manipulating I see in the world. How wisdom is beaten by people who take a red pill and see ghosts in every nook and cranny. Clever people with fine titles, doctors, CEO, lawyer. Stand up and lie to people right in the face. And when the wise show that the emperor has no clothes, people shake their heads and want to hang the wise in the nearest tree. Never have so many well-dressed, eloquent and happily lucky old men worshiped goebbels' words and believe that they speak with a god's tongue and wisdom. But yet I feel a warmth in my chest for humanity, I see how wisdom, righteousness and heroism exist in my vicinity, among my friends and relatives. I see how people are not defeated by insane neighboring countries and even if people suffer today, I am still struck by what is good and beautiful in us. In this conflict, the light for next year is born, my thoughts conclude and I know that tomorrow will now be a few minutes longer and life will slowly return so gradually now in March with the migratory birds bringing spring to life.