Har ni tänkt på det där trolska mystiska som fanns i våran medvetandes mylla för några generationer sedan. Lite sol efter en häftig regnskur och sedan susa fram på de blöta vägar som nu blir uppvärmda av solen får mig att tänka lite i Bauers bilder, ni vet, han som tog fram de trolska vackra bilder som pyntade ens barndom och fick en att kanske svettas lite i barna drömmen. Sänker man farten får man uppleva älvornas dans i en modern asfalts tappning. Väntar man till kvällen och tar en tur på landet så ligger de där vita sommar diset över ängar och mark lite varstans.

Har ni tänkt på att sommarsolens gyllengula sken vid kvällningen, får en att njuta tillsammans lite extra om man är på en liten roadtrip. Magin är så stark så att barnen lägger undan mobilen och faktiskt lystnar till lite natur poesi. Öppnar sina ögonen och vi får det där intima samtalet. Ta vara på det och surfa vidare på gnistan. Lite senare dyker kanske ett dramatiskt vackert regnmoln upp och solen göms som en glödande skatt där bakom. Den där skatten man vill låta vara gömd lite till. Molnet som hotar med en ytterligare en regnsky, men som vi bara kallt betraktar och beundrar. Jag lät sonen få sjöutsikten men ta mig sjutton det där hotande molnet gifte sig så gott med de rökta räkorna som sköljdes ned med lite alkohålfri ipa att nattens trolskhet sjöng njutning in i märgen.

Har ni tänkt på vad spontanitet kan göra. Hur planer spräcks och alternativens och det okändas mystik gör en helkväll. Hade framför mig en kväll i ensamhet med finess. Men av någon anledning hamnade jag med en mosbricka med några ensamma själar i en enkelhet som ändå gav nyckeln till nästa infall. Ta en tur på vägar som du åkt på i din barndom, tycktes de ensamma själarna säga. Ok, jag la ut en rutt, vårrulle - vackra Åbyggeby - Hille - Mårdäng - Oppala - Björke - Dammen ... Och ännu något litet ställe men ändå vackert, en natursal som viskade en poesi med sina trädkronor och porlande vattendrag där mina förefäder sågat timmer och kanske suttit och skrattat och samtalat lite enkelt med en pilsner i var hand när det var rast.

Har ni tänkt på att tillfällen inte kommer av sig själv. Hur vanan måste brytas så att planernas inte blir för perfekta. Nu träffade jag min son lite av en tillfällighet som fick honom ur balans och han kunde inte motstå att följa med på en tur emot solnedgången något han inte ville lite tidigare. Varken han eller jag fick ett ensamt avslut, utan vi fick uppleva lite enkel magi. Den där som man inte kan köpa för pengar, den där som alla har råd med, om vi bara öppnar vårt sinne.