Hotet närmar sig
och ömhetens öga blinkar tvärt
för att kunna parera och släppa fram
soldaten inom oss.
Humaniserade känslor försvinner,
och enkla sinnen leder oss i vårt försvar.
Vi kan alla låsas i detta,
få ett stenhjärta
och glömma de sånger som sjöngs för oss.
Men så öppnas porten
och vår andra halva får tillträde.
Färger spirar i den mörka jorden
och små frön av vänlighet börjar gro.
Fienden har flytt
och med en suck faller tyngden
över vårt bröst.
Vargen inom oss lunkar bort
till sin plats vid brasan
och vi vaggar livet med en ny sång
om mänsklighet.