Hotet närmar sig

och ömhetens öga blinkar tvärt

för att kunna parera och släppa fram

soldaten inom oss.

 

Humaniserade känslor försvinner,

och enkla sinnen leder oss i vårt försvar.

Vi kan alla låsas i detta,

få ett stenhjärta

och glömma de sånger som sjöngs för oss.

 

Men så öppnas porten

och vår andra halva får tillträde.

Färger spirar i den mörka jorden

och små frön av vänlighet börjar gro.

 

Fienden har flytt

och med en suck faller tyngden

över vårt bröst.

Vargen inom oss lunkar bort

till sin plats vid brasan

och vi vaggar livet med en ny sång

om mänsklighet.